Då kör vi då..

Detta är ju drömmen. Ska jag få skriva dagbok och vräka ur mig alla mina spretiga, elaka, missunsamma och konspiratoriska tankar. Det var första tanken.

Men kanske mest vill jag hulka ur mig mina sorger, mina smärtor, mina hopplöshetstankar.

Hur det än är så ska jag öva mig på att inte prestera här! Det får bli skitdåligt eller asbra. Jag ska försöka att inte bry mig. Jag har nämligen gått på knä, rakt in i väggen, och brunnit upp. Utmattningssyndrom med depressiva inslag. Oui, c’est moi!

Ugh!